Vid en bäck i hälsingeskogarna ligger den här kvarnen som tack vare att den fick nytt tak i slutet av förra seklet kommer att stå kvar åtskilliga år till. Under det långa utskjutande taket fanns en såg, vars maskiner till stor del forslats bort.
Remskivor under taket.
En förbrukad kvarnsten med sin drivaxel.
Vi går runt hörnet...
...och tar en titt på vattenhjulet.
Stenlagrat.
Här är ingående axeln från vattenhjulet, det övre drevet går till kvarnstenen, det högra till stora hjulet...
...som är ca 2 m i diameter. Där satt remmarna som gick till remskivorna utanför, det är alltså drivningen till sågmaskineriet.
En trappa upp syns ett par remskivor till och en gröpekvarn.
Och så det allra heligaste, själva kvarnstenarna.
Här finns också mjölnarens kammare, på dörren syna spår av fruntimmersbesök.
Väggen agerar gästbok, Olle Blom var tydligen här ganska ofta.
Även gäster med andra ärenden än malning besökte platsen.
Ute igen, en dörr är låst, men en titt genom en glugg i väggen avslöjar att...
...här bearbetades lin.
Ett stycke bort står en förfallen koja, jag gissar att den användes av mjölnardrängar och bönder som hade långt att åka och inte hann hem samma dag.
Lite klotter av modernare snitt.
Innan vi lämnar tar vi oss en titt på kvarndammen, än står den upprätt men inte så värst länge till.
En minkfälla.
