Fabriken i berget

Långt efter "alla" andra snokare/UEare/utforskare hittar även jag till den "hemliga" fabriken insprängd i ett mellansvenskt berg. Hemlig inom citattecken eftersom den lede fi där borta i öst tack vare personer som Wennerström, Bergling  och deras föregångare mycket väl visste om var platser som denna fanns och vad som pågick där. Verksamheten fanns i fredstid i en fabrik i byn någon kilometer härifrån men flyttade in i berget under andra världskriget. Vid freden i maj 1945 lades berget i malpåse, och efter kalla krigets slut och östblockets upplösning övergavs den.

Det finns förstås mycket bättre bilder härifrån ute på diverse hemsidor, men mina bilder visar hur jag upplever platsen, i en eller flera ficklampors sken i det annars kompakta mörker som råder över platser som denna.

Det första som möter när man kommer uppför den ganska branta, smala vägen (här gick alltså lastbilstrafik!) är vaktstugan som möjligen också tjänade som lunch- och omklädningsrum för arbetarna.

                                Snofsigt tvättställ, troligen för marschkängor och arbetsskor.

 Förhållandevis ny värmepanna visar att vaktstugan var bemannad långt efter fabrikens nedläggning.

Här står gamla Bettan utanför stora ingången. Det finns fler, men de är helt eller delvis igenlagda eller låsta.

In i berget.

Den stora värmepannan.

                                Räls på golvet i pannrummet, man körde nog kolvagnar här.

Skönt att mina företrädare fixat vägvisning.....

                               ...annars hade jag kanske gått vilse och slutat som dödskalle.

                                                       En ljusglimt i beckmörkret...

                                         ...visar sig vara en av de igenlagda portarna.

                                                           Skönt att se dagsljuset igen.

 Vill ni se fler och bättre bilder (av en UEare som orkar och kan ljussätta) så kan ni kolla här:http://glomdhistoria.se/project/den-hemliga-fabriken/

Då går jag ner i en annan källare (Ruiner på väg ner i avgrunden - del 5)

En snabbis i den sjunkande gruvstaden på väg söderut, denna gång blev det en titt i källaren/skyddsrummet under fd sjukstugan. Först den långa gången som antingen är en stötvågstunnel eller så var det meningen att det skulle sprängas ut bergrum i anslutning till den. Tror på det sistnämnda eftersom det finns luftpump vid ingången. Trång ingång men även en halvfet ovig pensionär som jag kan ta sig in.

 

    

Trappan upp till sjukstugan  nerifrån gången....        

och uppifrån grunden:

En öppning i grundens ena hörn visar sig vara skyddsrummets nödutgång.

                                                                     80-talsklotter.

                                        Även denna trappa var naturligtvis blockerad....

                                    ...så det var bara att krypa genom luckan igen.

 Avslutar med några bilder från närområdet, håll ögonen öppna i skogen, rätt vad det är kan det dyka upp en hel stad.

Här är länken där jag tar mig ner i källaren till sjuksköterskehemmet intill, längst ner i det inlägget länkar jag vidare till tidigare inlägg från gruvstaden. https://snokaren.blogspot.com/2017/08/da-gar-jag-ner-i-min-kallare-ruiner-pa.html

      

Ett mystiskt paket.

     Detta lilla hus utanför Visby har en gång varit bostad för arbetare i stenindustrin.  Det innehöll tre                                                                          små lägenheter.                       

                                                 Dörröga fanns även på den tiden.

Här ser man det mystiska kollit, en kub med ca 65 cm sidor. Vid första påseendet verkar det vara ull, men vem skulle skicka ull till Gotland? Någon slags tygfibrer/trassel är det nog, frågan är om det är stötskydd för något innanför eller om hela balen består av det. Jag stack in morakniven  och hela bladet gick in utan att möta motstånd. Gåtan förblir olöst.

 Om man tittar noga ser man att det står Källunge på adresslappen, ännu mer mysko eftersom det är                                                               två mil från denna plats.

               En titt ner i källaren, av stegen återstod bara sidoplankorna så jag fick ta med en egen.

 Källaren är väldigt låg, bordet är bara halvmeterhögt och jag fick sitta på huk för att inte slå skallen i                                                                            takbjälkarna.

                                                                  Potatisbingar.

                                               Som avslutning en titt uppe på vinden.