Ett nedlagt stenbrott

      En blommande syrenbuske och bakom den ser man om man tittar noga en elledning som går in i                         skogen. Till vänster syns en igenväxande väg som leder åt samma håll.

        En bit ner på vägen skymtar ett litet skjul i grönskan. Kika noga under hasselbusken så syns                              anledningen att jag inte gick in utan bara tog en snabb bild genom dörren.

                                                          En två kubikmeters myrstack.

                                                        Nästa byggnad är ännu mindre.

Nu kommer vi fram till två baracker.

      När jag öppnat dörren till den första ser jag fru nötskrika ligga på ägg i sitt bo på hatthyllan. Hon                                                  ligger kvar de fem minuter jag är där inne.

                                                                  Lunchrummet.

                                                                  Omklädningsrum

                               Nästa barack var trots skylten nog mest använd som verkstad.

                                             Obs den runda pappskivan med hål i på golvet.

                                            Så har vi hittat fram till elledningens slutpunkt.

 Tio steg till och nu syns den här småindustrins verksamhet, ett sandstensbrott. Då kan vi förstå att                                       pappskivan i verkstaden ganska säkert är en slipstensmall.

   Ett fenomen som kännetecknar många nedlagda småindustrier, stora delar av varulagret ligger kvar     osålt. Många ton sandsten som kunde ha använts någonstans. Men varför klaga, det blev ju en bild.

Tisdagsblandning

Ibland stöter man på objekt som det bara blir ett fåtal bilder på, i detta inlägg samlar jag ihop några sådana.
Först ett litet uthus i Norrtäljetrakten.

 Inte så bra läge för en sommarstuga fem meter från en uppländsk länsväg med mycket trafik. Kanske därför den övergavs.

Ett utsnitt från häradsekonomiska kartan från 1901 visar vägen till platsen. Järnvägen byggdes 1898, då hade redan kvarnen och sågen varit i drift ett tjugotal år. Det var dock inte någon långlivad verksamhet, redan på 1930-talet lades driften ner. Järnvägsspåret användes dock sporadiskt för vedtransporter, särskilt under krigsåren, och revs inte upp förrän ca 1955.

                                              Strax intill fanns det lite modernare lämningar.

Ett övergivet sprängämnesförråd i en roslagsskog

    Den här lilla jaktkojan passerade jag flera gånger utan att se den, men det var innan skogen avverkades. Den har nog inte använts på minst 20 år.