Då går jag ner i min källare (Ruiner på väg ner i avgrunden - del 4)

Vem kan motstå ett hål i marken, även om det i detta fall är på en plats där ett sådant kan bära rakt ner i evigheten. Här stod en gång sjuksköterskehemmet strax ovanför sjukstugan, och hålet är enda möjligheten att komma ner i källaren.

                                            I ficklampans sken skymtar något med ben.

                                    Efter att ha hasat mig ner ser jag att det är en tvättbalja.

                                                    Här är den blockerade källartrappan.

                                            Inte mycket kvar av möblemanget.

     Jag hade inte stativet med ner så skärpan blev därefter, men här får man kräla upp mot ljuset igen.

Länk till förra delen om gruvstaden: https://snokaren.blogspot.se/2017/06/ruiner-pa-vag-ner-i-avgrunden-del-3.html

Ruiner på väg ner i avgrunden - del 3.

Alltid trevligt att återse den här platsen, förutom en promenad genom den del jag redan sett var jag mest i den norra delen av området. Först dock några bilder från den av andra väldokumenterade omformarstationen i stadens utkant. Vad en sådan plats är kan ni läsa i länken en bit ner.

                                                          Ut i ljuset och värmen igen.

Läs här om omformarstationer: http://www.lagochlangsam.se/Omformarstationer-upplagsplatser

Nu är det dags att gå in i de gamla stadskvarteren, där det förutom bilvrak, övrigt gammalt skrot och bråte mest är grunder och källare som visar att det fanns en stad här.

              Ni ser väl skylten "infart förbjuden"? Numera sköter naturen själv om avspärrningen.

       Här gick det att fixa en installation , efter en öl och en sup var det bara att somna. På morgonen          lyssnade man på nyheterna på radion medan man tog en kopp kaffe innan det var dags att gå till                                                                           jobbet i gruvan.

                             En väg mellan ett numera försvunnet bostadsområde och gruvan.

                                      En titt genom staketet visar ett övergivet gruvhål.

                                           Många källare som sagt, i den här fanns det både....

....TV1 och TV2.

                                            Siste man släckte och tog med sej glödlampan.

                                                                            Trött truck.

                Den här jordkällaren är i stort sett det enda som finns kvar av ett bostadskvarter.

                                                           Någon ville ge biten en chans.

Elfördelningsstationen har ju plåtats i alla möjliga och omöjliga vinklar (den kan vara Sveriges mest fotograferade UE-objekt) så jag tänkte att jag skojar till det lite med en mäklarskylt som jag hittade i                                        rasbranten intill. Undrar om mäklaren får några samtal?

 I gruvstugan röjde jag undan en massa bråte och fick fram den enda icke sönderslagna muggstolen.

                                               Jag pusslade ihop Opeln så gott det gick....

   ...och satte ett av mina visitkort på ett inte alltför lättåtkomligt ställe. Få se om någon upptäcker det.

 Så om ni ser en trädgårdsblomma på ett överraskande ställe, se er omkring. Det kan finnas en hel                                                                                stad i skogen.

Här är del ett: http://snokaren.blogspot.se/2014/12/ruiner-pa-vag-ner-i-avgrunden-sodra.html

Länk till del två finns i slutet på del ett.

Ruiner på väg ner i avgrunden. Södra delen.

En hel stadsdel i en mellansvensk gruvstad är så sakteliga på väg att falla ner i avgrunden. Området underminerades av gruvbrytning och utrymdes slutgiltigt på 1970-talet. Gruvbrytningen lades dock ned 1989 varpå det stora dagbrottet och underliggande gruvor vattenfylldes och stabiliserade i viss mån berggrunden. Nu talas det dock om att brytningen ska återupptas - de senaste uppgifterna säger 2018 - vilket skulle innebära att vattnet pumpas ur och rasrisken åter ökar.

Ni som blir sugna att besöka området måste dock vara medvetna om att det innebär livsfara, även om man är noga var man sätter fötterna kan nästa ras faktiskt ske just när du tar nästa steg...

Jag tar mig in längst i söder, stängslet är inte direkt underhållet...I början ser jag mest skog, men efter en stund dyker husgrunder upp bland träden.

 Gott om spår av människors dagliga verksamhet, här en mjölkkruka, en kolhämtare och det första fordonsvraket. Det blir många fler...

                Här står jag på en av de gamla gatorna, 200 meter bort är kanten till dagbrottet.

 Gott om sprickor, här en mindre som ser ganska färsk ut. Att gå i området när det är snö på marken är inte att rekommendera...

Jag är inte hemmastadd i området, ni som är det och vet vad jag plåtat får väldigt gärna tala om det i kommentarerna. Detta ska ha varit kaféet vid järnvägsstationen.

                             Den spräckta slaggstenen glänser vackert i en blek novembersol.

                    Områdets största spricka, lång, bred och djup. Här klyver den en husgrund.

                                          Denna tegelportal stod vid uppfarten till hotellet.

              Ännu en kluven husgrund, granen vars topp ses rakt fram är nog tio meter hög.

Här skojar jag till det och sätter en dragkrok...

                                     ...på det första bilvraket jag stöter på, en Borgward Hansa.

                                  Öl förr och nu; drygt 100 år gamla flaskor och en ny burk.

Av den före detta elverkstaden står endast sådär en femtedel kvar, resten har rasat ner i dagbrottet.

                              Dagbrottets kant går alldeles bakom den gamla vattencisternen.

 Bland träden står områdets största någorlunda hela byggnad, den gamla elfördelningscentralen

                                                 Frågan är inte om, utan när den ska rasa.

                                                            Bitvis har den redan rasat.

                                                       Tjat...jag VET att det är riskfyllt...

                             Genom fönstret syns en av lavarna på andra sidan dagbrottet.

 Ni som kör 240, ni har säkert stött på fenomenet att helt okända människor hälsar när man åker småvägar på landsbygden runt om i Sverige. Jag har haft två 245:or och en 244 och det hände mig stup i ett.

                                                                   Challe finns här.

En gammal bild med vattencisternen i mitten (med "överrock"), elverkstaden strax bakom och elfördelningscentralen till höger.

                                                               Gatukorsning.

                                          Enligt uppgift är detta prästgårdstrappan.

 Solstol på södersidan av en husgrund. Undrar hur länge sedan det är som någon satt där och såg människor komma och gå.

 Ännu en gatukorsning, tvärvägen är numera cykelväg, men om gruvan kommer igång igen kan det bli ännu en flytt av samhället.

Länk till del två: http://snokaren.blogspot.se/2015/01/ruiner-pa-vag-ner-i-avgrunden-norra.html