Fabriken i skogen: fordon.

Flera av byggnaderna i skogsfabriken har använts som garage och verkstäder för diverse fordon, men det ser ut att ha varit många år sedan det pågick någon verksamhet.

Den övergivna gården i Västernorrland. Del 1: Ladugården.

I den lilla glänta som återstår av de igenplanterade åkermarkerna ruvar den pannplåtstäckta ladugården i morgonljuset.

 När man öppnar dörren syns det att det var ett tag sedan den sista maskinen parkerades här.

 och ännu längre sedan dessa selar hängdes upp för gott, det var antagligen på 60-talet som skogsbruket togs över av något bolag och då hade nog traktorn redan monopol på åkerbruket.

 Ett bildelslager finns därinne, ser ut som 60-tals Merca och 70-80-tals Volvo. Konstigt nog finns det inga övriga spår på gården att det skulle ha varit någon mekarverksamhet, eller ens ägts någon sådan bil. Kanske någon som hyrt in sig där.

Mycket skrot och skräp överallt.

                                                                   Brännvin till tröst?

Det verkar som att de senaste djur som hölls här var får, eller möjligen getter.

                                                                Vattningsanordning.

Bakom dörren finns det läskigaste rummet, kolmörkt och fullt av gammal skit. Isoleringscell för olydiga djur?

Skönt att lämna den dystra ladugården och komma ut på höskullen.

                                   Tröskverket befinner sig ungefär 65 mil från tillverkningsorten.

                                                       Sista tröskningen avslutades inte...

                                                       ...måhända snoden hoppade av?

                    Även här är det nära till Nirvana, i bakgrunden motorn som drev tröskverket.

                                  Ladugården från nersidan, i den lilla tillbyggnaden finns dasset.

 I den större står en hackelsemaskin som går att veva runt, och här syns spår av några av de nutida invånarna, grävlingar.

Återbesök - jag återvänder till platser som jag varit till tidigare.

Jag har haft snokande efter övergivet som hobby i  mer än 45 år, det är dock bara de senaste åren som jag haft kamera med. Här plåtar jag ikapp lite...Först en plats där det stått gamla bilar så länge jag vet, dvs sedan slutet av 60-talet. Just nu är det Opel som dominerar, och eftersom omsättningen tycks ha avstannat så lär det inte bli annorlunda.

 Den vita nedan är en Omega -88 som ställdes av 2003, den har haft 21 ägare! Den orangea Rekord Karavanen är en 82:a, avställd 2004.

                                          En Hanomag-kaross, i stort sett helt rensad.

                                     Ingen Ford på våran gård, men motorn ligger här i alla fall.

En bit bort anar man gamla vägen Uppsala-Norrtälje mellan trädridåerna, nuvarande väg 77 syns till höger. 

Går vi femtio meter in i skogen ser vi den stora tegelhögen som tillsammans med lite skrot och mossbevuxna bjälkar utgör resterna av torpet Marielund. Det stod var obebott på sextiotalet och stod så in på åttiotalet då det revs.

Så förflyttar vi oss några kilometer och stöter på en gammal trotjänare som fått sin viloplats i gammelskogen bakom en gård.

Volvo 144 1967, avställd 2001. Har endast haft två ägare.

Tio meter från Volvon finns en liten husgrund.

Denna kåk tål inte många vintrar till, snart är det slut med gamla Vallberga.

 Det var några år sedan mäklarskylten kom upp, nu låg den i diket, undrar om den fortfarande gäller? Tomten är nog svårsåld, vem vill bo precis i en kanske inte så högtrafikerad, men dock korsning. Man lär väl få stängsla in barn och djur om man vill bo här.

                                       Vy från andra hållet, inte så många vintrar till som sagt...

                                                                      Luftig entré...

                                      ...och köket är också ljust och fint, om än lite ostädat.

                                                   Bäddsoffan har sett bättre dagar.

                                                   Inte mycket att hålla reda på i elcentralen.

Jordkällaren var i gott skick jämfört med huset.

Mycket bråte dock.