Längs gamla Stockholmsvägen.

Jag tog en tur längs gamla Stockholmsvägen, eller gamla Norrtäljevägen om man har sin utgångspunkt åt 08-hållet. Det blev foton på en hel del gamla vägvisare och även en del annat. Vi börjar strax söder om kommungränsen där man ser vägen som fanns före denna vägs tillkomst på 1920-talet, på ekonomiska kartan från 1952 kan man ännu se den gamla vägbågen som en ljus slinga.

                            Numera är den igenväxt, bara stenstolparna till räckena visar vägkanten.

     Här står även ett fäste till en vägspärr från första världskrigets dagar. Just här heter vägen länsväg 280 , den svänger av mot Hallstavik en bit norröver.

 2: En modernare lämning, en pendlarparkering som användes tills motorvägen en bit österut öppnades 1995. Vägen heter nu länsväg AB982

       3: Denna gränssten vittnar om att vägbanken höjts bortåt en meter sedan vägen byggdes.

            4: Snofsigt värre, milstolpe rest av länsstyrelsen, naturligtvis med landshövdingens namn.

                    5: Nutida och dåtida vägvisare. Den nutida syns bättre, men inte är den vacker...

    6: I Libbykorset tittar vi söderut och ser vägvisaren på förra bilden genom fackverket i belysningsstolpen.

 7: En bit av den gamla vägen som slingrade sig fram mellan gårdarna, här med både grindstolpe och järnräcke. På häradsekonomiska kartan har jag ringat in vägbågen som ses här. Vägen heter nu i ca 1 km riksväg 77.

8: Milstolpar resta av häradet är inte så snofsiga...Vägen har återigen bytt namn, nu heter den länsväg AB990.

 9: Ännu en gränssten.

 10: AMS-jobb hette det på min tid, då hette det nödhjälpsarbete eller AK-arbete.  http://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%B6dhj%C3%A4lpsarbete

11: Strax efter Frötuna kyrka ser man vägen försvinna under trafikplatser och nyare vägar, det syns en vägsnutt där träddungen rakt fram står. På 1952 års karta har jag ritat in var vägen svänger nuförtiden.

12: Man kan plocka upp vägen igen på andra sidan E18 och rondellen (som jag ritat in på kartan), här är den reducerad till nästan oanvänd promenadstig.

Norrut försvinner vägen slutgiltigt under parkeringsplatser och affärsfastigheter. På milstolpen ser vi att vi nu kommit 8 mil från huvudstaden, men eftersom en gammal mil är 10688 m (=18000 alnar) så är det ju 8,55 nutida mil.

Återbesök - jag återvänder till platser som jag varit till tidigare.

Jag har haft snokande efter övergivet som hobby i  mer än 45 år, det är dock bara de senaste åren som jag haft kamera med. Här plåtar jag ikapp lite...Först en plats där det stått gamla bilar så länge jag vet, dvs sedan slutet av 60-talet. Just nu är det Opel som dominerar, och eftersom omsättningen tycks ha avstannat så lär det inte bli annorlunda.

 Den vita nedan är en Omega -88 som ställdes av 2003, den har haft 21 ägare! Den orangea Rekord Karavanen är en 82:a, avställd 2004.

                                          En Hanomag-kaross, i stort sett helt rensad.

                                     Ingen Ford på våran gård, men motorn ligger här i alla fall.

En bit bort anar man gamla vägen Uppsala-Norrtälje mellan trädridåerna, nuvarande väg 77 syns till höger. 

Går vi femtio meter in i skogen ser vi den stora tegelhögen som tillsammans med lite skrot och mossbevuxna bjälkar utgör resterna av torpet Marielund. Det stod var obebott på sextiotalet och stod så in på åttiotalet då det revs.

Så förflyttar vi oss några kilometer och stöter på en gammal trotjänare som fått sin viloplats i gammelskogen bakom en gård.

Volvo 144 1967, avställd 2001. Har endast haft två ägare.

Tio meter från Volvon finns en liten husgrund.

Denna kåk tål inte många vintrar till, snart är det slut med gamla Vallberga.

 Det var några år sedan mäklarskylten kom upp, nu låg den i diket, undrar om den fortfarande gäller? Tomten är nog svårsåld, vem vill bo precis i en kanske inte så högtrafikerad, men dock korsning. Man lär väl få stängsla in barn och djur om man vill bo här.

                                       Vy från andra hållet, inte så många vintrar till som sagt...

                                                                      Luftig entré...

                                      ...och köket är också ljust och fint, om än lite ostädat.

                                                   Bäddsoffan har sett bättre dagar.

                                                   Inte mycket att hålla reda på i elcentralen.

Jordkällaren var i gott skick jämfört med huset.

Mycket bråte dock.