Några småländska lador, eller hur man på ett enkelt sätt kan uppnå Nirvana.

Jag har en crush på lador, allt från de minsta starrängslador till storgodsens rymliga jättar. Alltid lika spännande att öppna en laddörr och kika in i skumrasket och se vad som uppenbarar sig vartefter ögonen vänjer sig. Ofta har en kattuggla sett mig och flaxat iväg innan jag sett den, svalor och trastar kan också vara invånare så ibland blir besöken korta. Här har jag kikat in i fem lador på småländska höglandet. Den första, med vackert rostig nyckel i låset, innehåller bland annat ett av de vanligaste ladfynden: timmerslädar.

                                   Jag trodde detta hörde till en sele, men läsaren Fager vet vad det är: mosskor som sattes på hästarnas hovar för att de inte skulle sjunka ner i mossen.

Till nästa lada, vackert grå i förmiddagssolen. Här visas ett exempel på att även en tom lada kan vara innehållsrik... Denna används av spåren att döma som ett något vanskligt väderskydd för betande nötkreatur.

          Vi går till nästa lada och får uppleva att ibland behöver man bara öppna en dörr för att nå Nirvana.

     Jag vet inte vad detta är, kan det vara en del av ett tröskverk? Eller en foderhack, kanske för betor?

                          I nästa lada finns bland annat en stor råttfälla, och (förstås) timmerslädar.

Vi går vidare mot en liten lada som ser spännande ut på håll, men inte innehåller något särskilt.

 Dagens sista lada, med en inneboende som en gång uträttade storverk på vallarna, och så klart en timmersläde...