Kinder-ladan, uppfyller tre önskningar på en gång. Spänning, leksaker och (ögon-)godis.

En helt vanlig lada i en beteshage i Småland kan visa sig vara en snokares paradis. Jag kollade inte på klockan men måste ha varit mer än en timme därinne.Som vanligt när det gäller sådana här ställen försöker jag försvåra identifiering för att nästa snokare ska få samma upplevelse när denne hittar dit. Därför är ladan plåtad från den sida som inte syns från vägen.

Jag höll på att ramla baklänges när jag öppnade dörren och fick se en gammelmerca stirra tillbaka på mig.

Närmare bestämt en 170S, exakt årsmodell har jag inte kommit fram till än men modellen gjordes 1949-55.

Tyvärr har någon sopskalle roat sig med att slå sönder alla rutor och en del lyktglas på bilarna.

                                                             Punka är bara förnamnet.

 Den andra bilen härinne är en DKW, en gång ägd av en polis i Jönköping. Han skulle nog bli sur om han såg hur den ser ut idag, med de så onödigt sönderslagna rutorna.

 Om vi höjer blicken förbi Mercan  så ser vi att det även står ett par representanter för jordbruksnäringen där i skumrasket. 

En Volvo T22 från 1950 till att börja med.

Och en McCormick Farmall modell A från 40-talet. Obs att frontkåpan saknas.

                    Många loggor blir det, det var International Harvester som tillverkade dessa.

                                                     Instrumentpanelerna var enklare förr.

En bil till, eller...en bit bil i alla fall. Framvagnen till en gangstercittra, dvs en Citroën B-11.

Innan vi lämnar ladan tar vi en titt på det icke bilrelaterade som finns här. Andra hästkrafter har lämnat spår.

På hackelsemaskinen står en (mjölk?)-pall.

Här ligger en rejäl hyvelbänk...

...och en tvåmanshyvel, eller är det en  rubank? Den är inte så lång.

Den sönderrenoverade Smålandsgården.

Den här övergivna gården i Småland har börjat renoveras  för kanske 20-30 år sedan, men orken, lusten och/eller pengarna tog slut. Det är visserligen snickarkunniga som hållit på, men något begrepp om hur man renoverar gamla hus tycks de inte ha haft. Eller så gillar de helt enkelt inte gammal stil.

                                               På håll är gården vacker....

                            ...och bondfruns påskliljor blommar vackert lite här och där runt huset.

 ...men här börjar i alla fall jag få obehagskänslor. Hur har man mage att sätta in en altandörr i en sådan fasad? Och alla fönster har "förskönats" med fuskspröjs.

Inne var det lika okänsligt gjort, om än hantverksmässigt bra. Kolla skivorna i taket.

                                                       Nålfiltsmatta på trappstegen...suck!

                         Detta rum var nog vackert innan "inredningsexperterna" fick fria händer.

                                 Men vad ÄR detta! Helt förstörd öppen spis. Så otroligt fult...

 Husets i mitt tycke vackraste rum, där man bara hunnit sätta in ett fuskspröjsfönster och putsa bort all personlighet från spiselmuren.

                                       Elcentralerna var enklare förr. Och tapeterna vackrare.

                                        Undrar varför en så stor separator fick namnet Colibri?

                Se det vackra taket, det skulle antagligen döljas under plattor som på bilden en bit upp.

           Jag visste inte att jordbruksmaskinstillverkaren IH gjorde kylskåp förrän jag såg det här.

                                         Är detta innertak snyggt? Inte min smak i alla fall.

 Nä, vi lämnar bostadshuset så jag kan andas lugnt igen. En trist syn här dock, almsjukan  verkar ha tagit död på den korta allén mellan huset och ladugården.

En titt in på det sönderfallande dasset.

                                                                  Och jordkällaren.

                                                                           Skrot.

                                                                    Rost är vackert.

                                                            Lastare modell äldre.

                        Ni vet väl att mjölkkor alltid namnges efter sin mor? Bara numret skiljer dem.

        Några kor finns dock inte kvar i ladugården, där man rivit ut höskullen och gjort om till vagnhall.

Bra att ha-hörna

Avslutar med en bild ur Svenska gods och gårdar från 1940-talet.