Några småländska lador, eller hur man på ett enkelt sätt kan uppnå Nirvana.

Jag har en crush på lador, allt från de minsta starrängslador till storgodsens rymliga jättar. Alltid lika spännande att öppna en laddörr och kika in i skumrasket och se vad som uppenbarar sig vartefter ögonen vänjer sig. Ofta har en kattuggla sett mig och flaxat iväg innan jag sett den, svalor och trastar kan också vara invånare så ibland blir besöken korta. Här har jag kikat in i fem lador på småländska höglandet. Den första, med vackert rostig nyckel i låset, innehåller bland annat ett av de vanligaste ladfynden: timmerslädar.

                                   Jag trodde detta hörde till en sele, men läsaren Fager vet vad det är: mosskor som sattes på hästarnas hovar för att de inte skulle sjunka ner i mossen.

Till nästa lada, vackert grå i förmiddagssolen. Här visas ett exempel på att även en tom lada kan vara innehållsrik... Denna används av spåren att döma som ett något vanskligt väderskydd för betande nötkreatur.

          Vi går till nästa lada och får uppleva att ibland behöver man bara öppna en dörr för att nå Nirvana.

     Jag vet inte vad detta är, kan det vara en del av ett tröskverk? Eller en foderhack, kanske för betor?

                          I nästa lada finns bland annat en stor råttfälla, och (förstås) timmerslädar.

Vi går vidare mot en liten lada som ser spännande ut på håll, men inte innehåller något särskilt.

 Dagens sista lada, med en inneboende som en gång uträttade storverk på vallarna, och så klart en timmersläde...

Torsdagsblandning.

Lite mera smått och gott från Roslagen. Först ut en byggnad på Väddö som jag tror har varit rökhus, med tanke på ugnens konstruktion.

Skrothög.

                           Huset är som synes kraftigt förfallet, i bråten skymtar bland annat seldon...

                                                             ...en säng och en timmersläde...

                                                                 ...en hemmagjord skopa.

 Nedan syns ugnen, det fanns inga spår av någon skorsten utan röken kom tydligen ut ur springor ovanför de stående tegelstenarna.

Från andra sidan. Under bråten kan man skymta ugnsöppningen vid pilen.

                                             En lada, närmsta gård låg en bra bit bort.

 En rörande syn. Jag har ett svagt minne av att jag sett min farsa och hans arbetskamrater lägga ner såna här täckdikningsrör i en åker på godset i Östergötland där han var anställd. Det var i så fall i slutet på 50-talet, tio år senare var det bara plaströr som gällde.

                                    Ladors insidor gör sig bra på bild när solen skiner utanför.

                               Här har tydligen stått en Opel. Kanske resten har rostat bort?

                    En annan lada. Förutom några ton gammalt hö finns här ett övergivet projekt.

 Det här lutande garaget lägger sig nog snart över jordbruksredskapen, som jag tror är från 70-talet.

 En milstolpe står på sitt halvt raserade fundament och bevakar gamla landsvägen mellan Rimbo och Edsbro. Nuvarande väg 280 går 100 m väster om denna vägsnutt.

Den stora skogsladan

Omgiven av tall- och granplanteringar står ladan och ruvar på sina hemligheter. För inte så länge sedan var den omgiven av hektar på hektar av åker och äng. Jag räknade årsringar på en nysågad stubbe och kom fram till att de äldsta träden planterades i slutet av 1970-talet. En liten bit från ladan finns resterna av ett hus, men det försvann nog långt innan åkrarna blev barrskogsodling.

“Won't somebody please think of the children?!”

                             Körbryggan var spännande att gå på, men vad gör man inte för en bild...

Ladans inre var rena redskapsmuseet, här fanns allt från hästdraget till senaste skriket på 70-talet.

Här går jag bet. Mobil transformator?

                       Fyrskärsplogen kan inte ha tjänstgjort så många år. Bör vara årsmodell ca 1970.

Baksidans körbrygga var borta.

 Ett bit bortåt vägen fanns ännu öppen mark, men det såg ut att vara några år sedan senaste höskörden. Ena    ladan njöt av pensionärstillvaron i kvällssolen...                                  

                                        ...men den andra hade gått till de eviga ängsmarkerna.

Hässjestörarna återgår sakta till den skog de en gång kom ifrån.

Till vänster syns ladan på flygbilden från hitta.se, till höger ett utsnitt från ek kartan 1955. Torpet A, ladan B, ängsladan C och rasade ängsladan D.