En igenväxande glänta i skogen, några taniga syrenbuskar, några mossiga husgrunder och en hoprasad jordkällare. Här låg torpet Björksätra, försvunnet sedan länge - i en anteckning från 1934 anges det som rivet.
Boningshusets grund med den obligatoriska kullen efter skorstensstocken.
Den mossbevuxna vedspisen, en Skoglund&Olson.
Det var många år sedan det puttrade soppa i den här grytan.
Ett skjul som rasat ihop, det vackert rostbruna taket döljer en del jordbrukshistoria.
Skelettdelar från någon maskin, här behövs nog lantbruksmaskinsosteologer för att identifiera ursprunget.
Här står i alla fall ett tröskverk.
Man kan med lite möda läsa "Varning för knivarna" på hackelsemaskinen. En sådan användes före plastäggens tid för att hacka vallskörd till ensilage.
Den gamla körvägsbron är inte i bästa form längre, man kan nog misstänka att någon tung skogsmaskin tagit vägen över den någon gång. Det har sina fördelar med snöfattig vinter, hade kanske kunnat sluta illa annars...
Gränsröse med lämningar efter skogsbete.
Vad är nu detta, en rundel med jordvallar omkring, är det ett meteoritnedslag? Nej, det är en kolbotten, här har alltså stått en kolmila. Stenröset till höger är kolarkojans eldstad.
Gräver man i jorden får man upp kolbitar.
En bit bort i skogen ligger två kolbottnar intill varandra, en diffus och en tydlig. Inga spår av någon koja dock. På denna plats skulle man nog få ihop flera säckar grillkol.
