Lördagsblandning.

             Ett torp som låg på Västmanlands läns mittpunkt, stenstolpen i bakgrunden på andra bilden. Numera är  inte mittpunkten här längre sedan Heby kommun bytte län och punkten försköts.

                                                       Gediget arbete med stooora block.

Vid mittpunkten har traktens hembygdsförening fixat till en liten rastplats med fikabord, grillplats och en gästbok. Där fann jag en söt liten notering som fick mig att se Anna-Lisa som liten tös med flätor lekande i höstlöven...

Av torpet Steninge syns inte ett spår förutom jordkällaren.

Landsvägen går ovanför torpplatsen och gjorde så redan för drygt 100 år sedan. Innan dess kan den ha gått nedanför torpet som de uppradade stenarna tyder på.

                               Ett hitteflak med sopor i uppvuxen skog utan en antydan till väg.

På denna källare har det stått en kåk för länge sedan, nu är det gräsmatta.

Får det vara en tomat?

Förrådshuset på Svanå bruk.

Dessa längor har fungerat som förrådshus till arbetarbostäder på Svanå bruk i Västmanland. Numera fungerar de som en något vansklig plats för individer som jag att snoka runt i. Se upp var ni sätter fötterna!

                                                     Hmm...vad har försiggått här?

               Sommargrönska i all ära, men hösten har sina fördelar när man ska plåta övergivna platser.

                                         Några trappor upp till den numera obefintliga vinden.

                           Ett tandlöst leende möter besökaren som kommer från landsvägssidan.

Kikar man in i öppningen syns ett par tegelvalv, kan vara en igenfylld källare.

 Svanå bruk är inte övergivet utan vårdas som kulturminne. Det var verksamt från 1600-talet till 1921 och är väl värt ett besök. Det finns en kulturstig runt bruksområdet med informationstavlor, och naturen är smått dramatisk. Här är en bild på det  i sin enkelhet vackra järnförrådet, där det färdiga stång- och tackjärnet lagrades innan utleverans. Det gick ett stickspår från järnvägen Tillberga-Ängelsberg hit, det låg till vänster om huset.

Rimboblandning.

Vid schaktning för en lastkaj på industriområdet stötte man på cementplattor en meter ner, det just nu enda synliga spåret efter Rimbo tegelbruk som låg här i ca 70 år. Eller rättare sagt, man kan ju säga att Tegelbruksvägen som har sin vändplan fem meter söder om schaktplatsen också är ett spår.

                                           Observera tegelbitarna som ligger överallt i jorden.

                                     Den röda pilen i översta bilden pekar på detta fäste.

Et par bilder från juni 2015. Efter det myckna regnandet i maj och juni uppstod ett litet hål på Rimpacs gårdsplan, sådär 30x50 cm och 75 cm djupt. I det kunde man se lämningar efter tegelbruket, hålet bör ha uppstått någonstans  i vänsterkant av den stora byggnaden på fotot av tegelbruket.

Tegelbruket byggdes 1898-99 och tillverkade både murtegel, taktegel och tegelrör. Man moderniserade dock aldrig så 1955 hade tegeltillverkningen blivit olönsam och man gick över till Lecakulor och Lecablock. Detta höll man på med till hösten 1968, då tegelbruket förstördes i en våldsam brand tidigt på morgonen den första november.
    Vid A syns den plats där cementplattorna ligger, vid B torkladan som stod kvar en bit in på 2000-talet och vid C Stockholmsvägen, som än idag ligger på ungefär samma ställe. Fotografen står i väster och plåtar alltså österut. Bilden är från ett kapitel i Rimbo Hembygdsförenings årsbok Sjuhundrabygden, årgång 2000.
   Torkladan snokade jag naturligtvis igenom grundligt flera gånger, men det var på den tiden när jag inte tog några kort.

Här en bild från nov -13 tagen från ungefär samma plats. Torkladan stod där vänstra halvan av höglagret nu

står.Till höger om  Rimpacs blå fabriksbyggnader skymtar silona genom träden, där de står stod förr

 tegelbrukets sydligaste byggnader. Bakom det röda staketet syns Stockholmsvägen.

 Här reser sig höglagret som byggdes efter att torkladan rivits en bit in på 2000-talet. Den lilla tegelbyggnaden är en fd transformatorstation som troligen uppfördes runt 1960, då industriområdet utökades. Den har ursprungligen varit en bra bit högre, numera finns en större värmepump där inne.

Vi förflyttar oss till banvallen vid fd järnvägsspåret mot Norrtälje, där räcket visar på politikernas kortsynthet. Istället för att bevara bron och banvallen rev man upp det hela på en sträcka av en dryg kilometer och gick alltså miste om möjligheten att få en sammanhängande gång- cykel- och ridväg.

                               Från andra sidan mot Rimbo, till vänster skymtar en pumphusruin.

 Tillbaka över Vallbyån, ett stenkast från bron låg en handelsträdgård. Till vänster skymtar en värmepanna, och bakom den stod växthuset, ca 10x20 m stort.

                  Osäker, men jag tror att detta är resterna av en fläkt som blåste in varmluft i växthuset.

                                                                       Värmepannan.

                                             Mittstolparna, pannan skymtar i bakgrunden.

                                                           Gott om tomfat var det.

                                                          Något svårstängd grind.

                                                        Moppe- eller MC-tank.

Torsdagsblandning.

Lite mera smått och gott från Roslagen. Först ut en byggnad på Väddö som jag tror har varit rökhus, med tanke på ugnens konstruktion.

Skrothög.

                           Huset är som synes kraftigt förfallet, i bråten skymtar bland annat seldon...

                                                             ...en säng och en timmersläde...

                                                                 ...en hemmagjord skopa.

 Nedan syns ugnen, det fanns inga spår av någon skorsten utan röken kom tydligen ut ur springor ovanför de stående tegelstenarna.

Från andra sidan. Under bråten kan man skymta ugnsöppningen vid pilen.

                                             En lada, närmsta gård låg en bra bit bort.

 En rörande syn. Jag har ett svagt minne av att jag sett min farsa och hans arbetskamrater lägga ner såna här täckdikningsrör i en åker på godset i Östergötland där han var anställd. Det var i så fall i slutet på 50-talet, tio år senare var det bara plaströr som gällde.

                                    Ladors insidor gör sig bra på bild när solen skiner utanför.

                               Här har tydligen stått en Opel. Kanske resten har rostat bort?

                    En annan lada. Förutom några ton gammalt hö finns här ett övergivet projekt.

 Det här lutande garaget lägger sig nog snart över jordbruksredskapen, som jag tror är från 70-talet.

 En milstolpe står på sitt halvt raserade fundament och bevakar gamla landsvägen mellan Rimbo och Edsbro. Nuvarande väg 280 går 100 m väster om denna vägsnutt.