Translate

fredag 25 juli 2014

Den övergivna gården i Västernorrland. Del 1: Ladugården.

I den lilla glänta som återstår av de igenplanterade åkermarkerna ruvar den pannplåtstäckta ladugården i morgonljuset.
 När man öppnar dörren syns det att det var ett tag sedan den sista maskinen parkerades här.

 och ännu längre sedan dessa selar hängdes upp för gott, det var antagligen på 60-talet som skogsbruket togs över av något bolag och då hade nog traktorn redan monopol på åkerbruket.
 Ett bildelslager finns därinne, ser ut som 60-tals Merca och 70-80-tals Volvo. Konstigt nog finns det inga övriga spår på gården att det skulle ha varit någon mekarverksamhet, eller ens ägts någon sådan bil. Kanske någon som hyrt in sig där.


Mycket skrot och skräp överallt.
                                                                   Brännvin till tröst?
Det verkar som att de senaste djur som hölls här var får, eller möjligen getter.
                                                                Vattningsanordning.
Bakom dörren finns det läskigaste rummet, kolmörkt och fullt av gammal skit. Isoleringscell för olydiga djur?

Skönt att lämna den dystra ladugården och komma ut på höskullen.
                                   Tröskverket befinner sig ungefär 65 mil från tillverkningsorten.
                                                       Sista tröskningen avslutades inte...
                                                       ...måhända snoden hoppade av?

                    Även här är det nära till Nirvana, i bakgrunden motorn som drev tröskverket.
                                  Ladugården från nersidan, i den lilla tillbyggnaden finns dasset.

 I den större står en hackelsemaskin som går att veva runt, och här syns spår av några av de nutida invånarna, grävlingar.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar