Translate

söndag 28 december 2014

Ruiner på väg ner i avgrunden. Södra delen.

En hel stadsdel i en mellansvensk gruvstad är så sakteliga på väg att falla ner i avgrunden. Området underminerades av gruvbrytning och utrymdes slutgiltigt på 1970-talet. Gruvbrytningen lades dock ned 1989 varpå det stora dagbrottet och underliggande gruvor vattenfylldes och stabiliserade i viss mån berggrunden. Nu talas det dock om att brytningen ska återupptas - de senaste uppgifterna säger 2018 - vilket skulle innebära att vattnet pumpas ur och rasrisken åter ökar.

Ni som blir sugna att besöka området måste dock vara medvetna om att det innebär livsfara, även om man är noga var man sätter fötterna kan nästa ras faktiskt ske just när du tar nästa steg...

Jag tar mig in längst i söder, stängslet är inte direkt underhållet...I början ser jag mest skog, men efter en stund dyker husgrunder upp bland träden.




 Gott om spår av människors dagliga verksamhet, här en mjölkkruka, en kolhämtare och det första fordonsvraket. Det blir många fler...

                Här står jag på en av de gamla gatorna, 200 meter bort är kanten till dagbrottet.
 Gott om sprickor, här en mindre som ser ganska färsk ut. Att gå i området när det är snö på marken är inte att rekommendera...
Jag är inte hemmastadd i området, ni som är det och vet vad jag plåtat får väldigt gärna tala om det i kommentarerna. Detta ska ha varit kaféet vid järnvägsstationen.


                             Den spräckta slaggstenen glänser vackert i en blek novembersol.
                    Områdets största spricka, lång, bred och djup. Här klyver den en husgrund.

                                          Denna tegelportal stod vid uppfarten till hotellet.
              Ännu en kluven husgrund, granen vars topp ses rakt fram är nog tio meter hög.



Här skojar jag till det och sätter en dragkrok...
                                     ...på det första bilvraket jag stöter på, en Borgward Hansa.


                                  Öl förr och nu; drygt 100 år gamla flaskor och en ny burk.
Av den före detta elverkstaden står endast sådär en femtedel kvar, resten har rasat ner i dagbrottet.

                              Dagbrottets kant går alldeles bakom den gamla vattencisternen.

 Bland träden står områdets största någorlunda hela byggnad, den gamla elfördelningscentralen
                                                 Frågan är inte om, utan när den ska rasa.

                                                            Bitvis har den redan rasat.
                                                       Tjat...jag VET att det är riskfyllt...
                             Genom fönstret syns en av lavarna på andra sidan dagbrottet.

 Ni som kör 240, ni har säkert stött på fenomenet att helt okända människor hälsar när man åker småvägar på landsbygden runt om i Sverige. Jag har haft två 245:or och en 244 och det hände mig stup i ett.
                                                                   Challe finns här.

En gammal bild med vattencisternen i mitten (med "överrock"), elverkstaden strax bakom och elfördelningscentralen till höger.

                                                               Gatukorsning.
                                          Enligt uppgift är detta prästgårdstrappan.
 Solstol på södersidan av en husgrund. Undrar hur länge sedan det är som någon satt där och såg människor komma och gå.
 Ännu en gatukorsning, tvärvägen är numera cykelväg, men om gruvan kommer igång igen kan det bli ännu en flytt av samhället.

måndag 15 december 2014

En såg med ovanlig drivkälla.

Den här sågen i södra Dalarna ser vid första anblicken ut som en vanlig by-/bondsåg, men det som utmärker den är drivkällan. Visst finns det explosionsmotordrivna sågar, men då brukar det vara en traktor som medelst kraftuttaget står för drivningen. Jag anländer i den stund som den bleka novembersolen tittar upp över skogskanten.
                       Som sagt, en helt ordinär bondsåg...men vad skymtar där? En bakaxel?!
              Mycket riktigt, inte bara en bakaxel utan en halv lastbil som utgör sågens drivenhet.


                                                             En rejäl dieselsexa....

...med turbo!


Även handkraft användes vid sågning. Jag brukar censurera namn, men dessa män befann sig drygt 20 mil söder om sin bostadsort så jag låter dem stå som de är. Freluga ligger strax väster om Bollnäs.
                      Redskap och reservdelar. Obs axelputorna som användes vid plankbärande.
När jag lämnar har solen hunnit upp en bit och lyser på den trötta sågbyggnaden. Skönt att få luta sig mot stöttorna på gamla dagar...